Tuesday, February 7, 2012

Mjöl i franska politiken


Den socialistiske presidentkandidaten François Hollande blev attackerad av en psykiskt sjuk kvinna, medan han höll ett valtal i förra veckan. Kvinnan rusade fram på scen och kastade ett mjölpaket på honom innan någon hann reagera.
Hela attacken filmades av TV och blev ett spektakulärt klipp. Kvinnan brottades genast ned av, förmodligen, generade livvakter, som inte hade varit på alerten:
www.youtube.com/watch?v=3RzkCUoU_S0

Hollande behöll ett beundransvärt lugn (vilket säkert gav honom fler sympatisörer) och förklarade på ett enkelt sätt, att attacker av den typen, får man stå ut med om man är politiker och framträder offentligt.
Tidigare har pajkastning, s.k. tårtning, förekommit. Kända personer som blivit tårtade är vår kung, Bosse Ringholm, Helmut Kohl, Bill Gates och andra olycksbröder. I Frankrike finns t.o.m. en organisation som heter ”Patissières sans Frontièrs”, ungefär Konditorer utan Gränser, som koncentrerar sig just på tårtning.


Man kan fråga sig varför den vansinniga kvinnan attackerade med just mjöl? En möjlig förklaring kan vara att mjölningen har en gammal tradition i Frankrike. När gymnasisterna har 100 dagar kvar till sin Bac, den franska studentexamen, går de man ur huse, klädda i vita rockar, beväpnade med mjöl, ägg och ibland med ketchupflaskor av plast och attackerar oskyldiga förbipasserande. – Den dagen gäller det att hålla sig undan och vara försiktig.
Polisen försöker ibland ingripa men låter för det mesta saken bero. Jag har själv sett poliser jaga dessa ”farineurs”, vilket ofta slutar med att de också bli nedmjölade, till åskådarnas stora förtjusning.

Något annat mjöligt i franska presidentvalet, som äger rum i maj, är problemet Marine le Pen, som är ordförande i högerextrema partiet Front National. Hon har ställt upp som presidentkandidat och har relativt höga opinionssiffror. Hennes problem är att varje presidentkandidat måste få en underskrift av minst 500 borgmästare från landets drygt, 30 000 kommuner. Det kan tyckas vara en enkel match, men få vågar skriva på av rädsla för repressalier från missnöjda väljare, dessutom hotar landsting och regioner att dra in eller rejält minska bidrag för de stackars borgmästare som skriver på för Front National. Boven i dramat är att borgmästarnas underskrifter är offentliga. Vore hemliga så är det ingen fara på taket.
Därför har Marine le Pen gått till konstitutionsdomstolen för att få igenom en anonymitets klausyl. Besked kommer den 24 februari.

Alla vore glada, särskilt Sarkozy, om hon inte skulle godkännas som kandidat. Då skulle vägen nästan vara öppen för honom med ett återval. Men kritiker pekar på att demokratin då är i fara, även om det politiska etablissemanget hatar det invandrarfientliga Front National. Faktum är att Front National har 20% av väljarna och att hon ligger bra till för en andra omgång i valet. Hon är dessutom den enda kvinnliga kandidaten.

Frågan är om det är demokratiskt att utesluta en så stor väljargrupp från ett presidentval, bara på grund av några mossiga regler i valstadgan? – Har man demokrati, så har man. Även om partiet inte är rumsrent.

Skrivet av Erik Edelstam